Velocipedmusik från stålhästens decennium - hur lät den?

På 1890-talet var intresset för cykling stort i Finland. Intresset avspeglades även i musikkulturen eftersom det började komponeras musik med cykeltema. Endast en liten del av den musiken har getts ut kommersiellt i Finland. Kaj Ahlsved har grävt i arkiven och i samarbete med musiker levandegjort musiken så som den finns nertecknad i version för hornensemble i Finlands armés stämböcker. Hur lät ”cykelmusiken”, vem komponerade den och varför?  

Bild 1. Helsingfors velocipedklubb i Daniel Nyblins fotostudio på 1890-talet. Källa: Helsingfors stadsmuseum.

Mot slutet av 1800-talet växte intresset för cykling kraftigt och 1890-talet beskrivs ofta som ”stålhästens decennium” i både USA och Europa. Cykeln blev först en del av den yngre borgerlighetens livsstil i de expanderande stadsmiljöerna; till en börja exklusiv och moderiktig men så småningom även tillgänglig för bredare kretsar (Ekström 2010: 28). Även i Finland kan man se liknande tendenser. Cyklar blev vanligare i stadsmiljöer på 1880-talet men mot slutet av 1890-talet ebbar det inledande intresset ut i de urbana miljöerna samtidigt som den blir mera vanligt förekommande på landsbygden (Männistö-Funk 2010: 56–57).

Cykelföreningar grundades för att sprida intresse för ”hjulsporten” genom att ordna samritter, tävlingar och uppvisningar. I motsats till de flesta andra idrottsklubbar vid den här tiden godkände cykelklubbarna, som t.ex. Helsingfors velocipedklubb, både män och kvinnor som medlemmar. Cykeln revolutionerande kvinnors möjlighet att röra sig utanför hemmet och som fortskaffningsmedel blev den emblematisk för den feministiska rörelsen – en “feministisk frihetsmaskin”. Men kvinnor deltog inte i cykelverksamheten eller cyklade i det offentliga på samma villkor som männen och den kan såldes även kopplas till kampen om definitionen av kvinnans kropp och sociala roller (se vidare Ekström 2010: 45–46).

Som teknologi och samhällsfenomen satte cykeln både människor och idéer i rörelse och 1890-talet blev också i musikalisk mening cykelns decennium. Då började nämligen musik med cykeltematik komma till försäljning i Finland, om än in något mindre skala än i t.ex. Sverige och Centraleuropa. En av de allra första i Finland som hoppade på trenden med att komponera ”cykelmusik” var amatörtonsättaren Carl Gröndahl som 1896 gav ut en cykelschottis på eget förlag. Den något mer kände tonsättaren och kapellmästaren Harald Hedman (1874–1902) komponerade i sin tur en marsch till Helsingfors velocipedklubb 1897. Den uppfördes av en blåsensemble i anslutning till Finlands första internationella cykeltävlingar på den nya velodromen i Helsingfors 1897.

Den fartfyllda cykelmusiken avspeglar tonsättarnas intresse att koppla instrumentalmusik till dagsaktuella teman och fenomen och kan ses som en logisk fortsättning på intresset att komponera järnvägsgalopper (jmf. Kurkela 2009: 58; Tegen 1986: 291–294). Cykeltävlingar och uppvisningar skedde ofta till ackompanjemang av musik, förutsatt att man hade råd att anlita musiker. Idrotten – inte minst föreningsidrotten och gymnastiken – var nya kontexter som behövde musik och armens septetter anlitades speciellt ofta för att musicera i dessa sammanhang (se t.ex. Ahlsved 2021a).

Harald Hedmans velocipedmusik

Harald Hedman tonsatte under sin korta livstid flera musikstycken som kan kopplas till cyklingens kraftigt ökande popularitet och samhällomvälvande kraft. Av dessa tre har endast Helsingfors velocipedklubbs marsch (HVK:s marsch) getts ut i arrangemang för piano (1897). De övriga två, Utfärd på Gladiatorvelociped (1897) och Åbo Velocipedklubbs marsch, finns enbart bevarade som arrangemang för blåsensember i Finlands armés notböcker i Nationalbiblioteks arkiv i Helsingfors (MS.MUS.175) och Sibeliusmuseums arkiv i Åbo. Åbo Velocipedklubbs marsch har på vaga grunder krediterats Hedman men ny forskning kan komma att visa att den har komponerats av någon helt annan.

HVK:s marsch verkar ha blivit en riktig hit 1897 och enligt presskildringar har marschen spelats av militärens hornorkestrar i både Helsingfors och Åbo sommaren 1897 (Uusi Suometar 22.9.1897; Hufvudstadsbladet 26.9.1897). Hösten 1897 gavs musikstycket ut i version för piano och beskrevs i en notis i Aftonposten som ”melodiös och lättspelad” (Aftonposten 24.9.1897). Att göra pianoarrangemang för att spelas i hemmen var en central inkomstkälla för tonsättare och musiker. Marschens popularitet bidrog kanske också till att den spelades in av Helsingfors Hornorkester under ledning av Aleksei Apostol så tidigt som 1905.

HVK:s marsch finns i många versioner i finska armens notböcker. Militärmusikkårerna var viktiga och dominerande delar av musiklivet från mitten av 1800-talet. De var efterfrågade inte minst för konserter utomhus och fungerade även som spridare av ny och populär musik (Heikkinen & Rantanen 2019: 149–151; jmf Tegen 1986: 85–88; Andersson 1992: 136–147). Arméns stämböcker är intressanta källor eftersom de ger en inblick i den repertoar som spelades i offentligheten men som kanske aldrig gavs ut. De två opublicerade Hedmanska verken är exempel på sådana. Att musiken inte gavs ut kan antyda att den inte bedömdes ha kommersiell potential eller att kårernas egen utgivning var begränsad. Men musiken kan ändå har varit populär i betydelsen att den framfördes ofta när armens hornensembler var anlitade för att stå för musiken.

Som ett resultat av min forskning i ”cykelmusik”, alltså musik för och om cykling på 1890-talet, har ett arrangemang hämtat ur gardets stämböcker för tiden 1890–1910 spelats in. Arrangemanget är ett hornseptettarrangemang beståendes av två kornetter (Bb), två althorn (Ess), två valthorn (F), tenorhorn (Bb), baryton (Bb) och tuba (Bb och Ess). Musiker är Tobias Udd (kornett, althorn & valthorn) och Martin Enroth (tenorhorn, baryton & tuba). Inspelningen är gjord i Udds studio i Närpes och han har även granskat och renskrivit stämmorna.

Föreningsmusik som socialt kapital och identitetsmarkör

En egen musikalisk symbol gav cykelföreningarna möjlighet att manifestera en föreningsidentitet konstruerad av inte bara cyklarna som symbol men även gemensamma kläder, flaggor och emblem. Syftet var att sprida intresset för cykling och dessa samhällsomvälvande potential och det var en del av samtidens idrottspropaganda (se Laine: 1984: 24–29). Praxis med marschmusik som musikalisk symbol har idrottsföreningarna anammat från arméns bruk av honnörsmarscher (Ahlsved 2021a: 20–25; Vuolio 2004: 63–64). Marscherna spelades i samband med att cyklister – eller idrottare i allmänhet – gjorde entré till tävlingar och uppvisningar och var musikaliska symboler som tillskrev föreningen socialt och kulturellt kapital. Musiken bidrog till spridandet av idrottens idé.  

I arméns stämböcker finns även Reinhold Felix von Willebrands Helsingfors gymnastikklubbs marsch (1885) samt Karl Flodins Helsingfors Atletklubb marsch komponerad till kraftklubben i Helsingfors 1904. Ingen av dessa har getts ut kommersiellt i version för piano men musiken har ändå kommit till stor användning inom föreningarna (se Ahlsved 2021a; 2021b). Hade föreningen ingen egen marsch spelades ofta någon av de fosterländska marscherna, t.ex. Björneborgarnas marsch eller 30-åriga krigets marsch. De fosterländska marscherna fanns i princip alltid på programmet och med dem underströk man idrottens betydelse för det finska samhällsbygget.

Cykelutfärden som narrativ för programmusik

Inte all musik med cykeltematik har komponerats med avsikt att primärt användas av föreningarna i samband med deras evenemang. Ett exempel på mer utpräglad konsertmusik är Harald Hedmans fantasia Utfärd med Gladiator-velociped. Det är ett betydligt mera omfattande verk än HVK:s marsch. Den tredelade verket har troligtvis aldrig getts ut men finns i hela nio olika arrangemang i armens notböcker, dvs. på flera bataljoners repertoar runtom i Finland och i nästan lika många versioner som Hedmans mest populära verk. Den omfattande spridningen berodde antagligen på att Hedman själv verkade som kapellmästare i Finlands armé fram tills att den upplöstes som ett resultat av förryskningsåtgärder 1901.

Ett av arrangemangen är exceptionellt omfattande: det är skrivet för inte mindre än 16 musiker och finns som partitur, vilket är ganska ovanligt (se MS.MUS.175.43). Arrangemanget är för kornett (Eb), Bb-kornett (2) althorn i Eb (2), tenorhorn i Eb (2), Eb-trumpet (2), valthorn i F & Eb (2) baryton (Bb) tuba i Eb & Bb, slagverk. På denna inspelning medverkar Tobias Udd (kornett, trumpet, althorn & valthorn), Martin Enroth (tenorhorn, baryton & Tuba) och Patrick Lax (slagverk).  

Arrangemanget har många stämdubbleringar vilket gör det möjligt framföra musiken med färre musiker och instrument. Så var ofta fallet med arrangemang som utgår från en hornseptett (se t.ex. Karjalainen 1995). Arrangemangets omfattning och utmanande sättning vittnar om att arméns musiker måste ha varit skickliga musiker samt att Hedman var en driven kompositör. Hedman gick bort blott 28 år gammal men hans musik har getts ut av flera förlag. Idag är han kanske mest känd inom blåorkesterkretsar, speciellt för uvertyren Sven Dufva som har getts ut USA (om Hedman se Lapola 1984).

Varifrån Hedmans musikaliska förebilder gällande cykelmusiken kom och ifall han själv var en entusiastisk cyklist kan man bara spekulera i. Det man kan konstatera är att Hedman i likhet med t.ex. Josef Strauss (se Tegen 1986: 291–294) och dansken Hans Christian Lumbye och inte minst hans son Carl Lumbye med ett programmusikaliskt grepp har tonsatt cykelfärden.

Utfärd med Gladiator-velociped är en skildring av en händelserik cykelutfärd och i det opublicerade partituret finns även handskrivna kommentarer om vad som händer på färden. Motiven i de inledande partierna till Hedmans verk för tankarna till hur det musikaliska ”jaget” kliver upp på cykeln, trampar igång den, får upp farten och sedan susar fram med en känsla av frihet.

Trots att cykeln som ting och fenomen representerade modernitet, fart och fläkt, är Hedmans komposition stöpt i äldre former och inte speciellt modern i sitt ton- eller formspråk. Förebilderna ligger i 1800-talens karaktärsstycken och den symfoniska dikten. Gladiator var ett populärt cykelmärke och verket är också ett, om än kanske oavsiktligt, exempel på produktplacering inom musiken.

Verket har tre satser I. Start II. Vila och III. Hemfärd (med kollision). Den är alltså en musikalisk tolkning av en cykelfärd där man halvvägs in i cykelfärden tar en paus och gör andra sociala eller turistiska aktiviteter. Den typ av cykling som Hedman skildrar är den icke-tävlingsinriktade cyklingen – turistsporten – som innefattade att man genomförde långa utfärder där man likt Into Konrad Inha ”upptäckte” världen på cykel. Fotografer och konstnärer tog tidigt i bruk cykeln som färdmedel.

Turistsport och nationalism i musikalisk form

Idrott och nationalism var tätt sammanflätade vid sekelskiftet 1900 men cykelns koppling till nationalism handlade inte enbart om att genom fysisk fostran stärka kroppen så att den bättre kunde ställas i nationens tjänst: cykling möjliggjorde ett upptäckande av fosterlandet och kunde på detta sätt genom naturupplevelser väcka starka fosterlandskänslor (se t.ex. Nilsson 2014: 14–15; Jönsson 2009).

I den andra satsen Vila, som karaktäriseras av ett idylliskt solo på barytonhorn, har cyklisten tagit paus och njuter av den vackra (finländska) naturen och kanske även mat och förfriskningar innan hen vänder hemåt. Ibland hände det att man övernattade eller tog ångbåten hem från sina utfärder.  

Men hemfärden går inte riktigt som planerat. I den tredje satsen har Hedman skrivit in ett abrupt intermezzo som var vanligt på den tiden: att man kolliderade. Alltså cyklade omkull. Detta ska inte tolkas som att man krockade med någon annan cyklist eller fotgängare, vilket kunde hända i stadsmiljön. Kollisionen beror här på att landsvägarna ofta var i dåligt skick och cyklisterna kunde därför vara rätt medtagna när de återvände från sina utfärder, alldeles speciellt efter landsvägstävlingar. Den så kallad safetymodellen (två lika stora hjul) som lanserades brett på 1890-talet hade gjort cyklandet säkrare men vägarnas dåliga skicka var orsaken till att tävlingar ofta skedde på travbanor eller velodromer. Efter fallet kliver den något snopna cyklisten sakta men säkert upp på cykeln igen, trampar åter upp farten och cyklar triumferande hemåt.

Bild 2. Maria Collan tränar cykling i parken med stöd av Sigrid Pacius och Lisa Krohn. Fotograf okänd (ca 1890–1899). Källa: KAMU Esbo Stadsmuseum. 

Bild 3. Pärmen till Carl Gröndahls cykelschottis. Källa: Sibeliusmuseum, Åbo.

Kvinnor deltog inte velocipedklubbarnas tävlingsverksamhet eftersom dylika styrkeuppvisningar i det offentliga enligt samtidens borgerliga ideal kunde upplevas som ett förmanligande av kvinnan (se t.ex. Ekström 2010; Tolvhed 2015). Kvinnorna deltog däremot nog i cykelföreningarnas utfärder och cyklade ofta på egen hand i parker. Ibland tränade man även i smyg nattetid. Det var heller inte ovanligt att de välklädda borgarkvinnorna fotograferade sig med sina cyklar ute i naturen eller i studio. Men om man får tro pärmen till Carl Gröndahls schottis så verkar normen ha varit att mannen och kvinnan tillsammans skulle utforska landet. Enligt samtidens ideal kunde ensamma eller i grupp cyklande kvinnor upplevas som för emanciperade.

FD Kaj Ahlsved (Åbo Akademi & Umeå universitet) medverkar i Forskningsföreningen Suoni rf:s forskningsprojekt Musikforskare i samhället. Projektet finansieras av Konestiftelsen.

Inspelningarna har möjliggjorts med bidrag från Svenska Österbottens kulturfond. Ensembler som är intresserade av att spela musiken kan kontakta kaj.ahlsved[at]abo.fi för noter.

KÄLLOR

Arkivmaterial

Finlands armés stämböcker. MS.MUS.175. Finlands nationalbibliotek

            - Rannikkotykistön soittokunta, MS.MUS.175.43

            - Kaartin soittokunta, Stemmakirjoja (1890–1910), HS.MUS.175.59-63

Sibeliusmuseum, Åbo

Litteratur

Ahlsved, Kaj (2021a) ”Idrottspropagandans klingande former. Helsingfors gymnastikklubbs uppvisningsverksamhet 1875–1900”. Finsk tidskrift, 7–8/2021, 9–40.

Ahlsved, Kaj (2021b) ”Urheilun soiva historia”. Rondo classic (1), 32–35.

Andersson, Greger (1982) Bildning och nöje. Bidrag till studiet av de civila svenska blåsmusikkårerna under 1800-talets senare hälft. Uppsala universitet.

Anttila, Kimmo (red.) (2007) Velomania. Pyörällä halki aikojen. Tampere: Vapriikki.

Ekström, Anders (2010) Viljan att synas, viljan att se. Medieumgänge och publik kultur kring 1900. Stockholm: Stockholmia förlag.

Heikkinen, Olli & Rantanen, Saijaleena (2019) ”Musicians as Cosmopolitan Entrepreneurs: Orchestras in Finnish Cities before the Modern City Orchestra Institution”. Music History and Cosmopolitanism. Red. Anastasia Belina-Johnson, Kaarina Kilpiö & Derek B. Scott. New York: Routledge, 147–161.

Jönsson, Lars-Eric (2009) Tour de France, cykeln och det mänskliga. ETN: HOJ, (6), 76–81.

Karjalainen, Kauko (1995) Suomalainen torviseitsikko. Historia ja perinteen jatkuminen. Tampere: Kansanperinteen laitos.

Kurkela, Vesa (2009) Sävelten markkinat. Musiikin kustantaminen Suomessa. Helsinki: Sulasol.

Laine, Leena (1984) Vapaaehtoisten järjestöjen kehitys ja toiminta ruumiinkulttuurin alueella Suomessa v. 1856–1917. Liikuntatieteellisen seuran julkaisu no 93 A. Lappeenranta.

Lapola, Sulo (1984) "Onko Sven Dufvan Säveltäjä Harald Hedman unohdettu?" Liitto (13). 18.1.1984.

Männistö-Funk, Tiina (2012) ”Gendered Practices in Finnish Cycling, 1890–1939”. Icon, vol. 16, Special Issue: Technology in Everyday Life (2010), 53–73.

Nilsson, Fredrik (2014) ”’På velociped öfver Öresund!’ Gränspraktiker och kulturella föreställningar om cykellandet Danmark”. I Gränslös nr 4/2014. Cykelkulturer. Red. Charlotte Hagström, Lars-Eric Jönsson och Fredrik Nilsson, 11–27.

Tegen, Martin (1986) Populär musik under 1800-talet. Stockholm: Edition Reimers.

Tolvhed, Helena (2015) På damsidan. Femininitet, motstånd och makt i svensk idrott 1920–1990. Göteborg: Makadam.

Vuolio, Jukka (2004) Kunniamarssit – yleiseurooppalaista tunnusmusiikkia. Musiikin suunta 1/2014, 61–70.

Wilksman, Atle (1906) ”Cykelsporten i Finland”. I Idrotten i Finland i början av tjugonde seklet. Red. Ivar Wilskman. Helsingfors: Helios, 3–46